Aldrig blir jag ensam ..
Det bara växer och växer.
För var minut som går blir det bara värre.
Smärtan fyller mig mer och mer.
Jag vet inte längre vad jag ska ta mig till.
Inga piller hjälper.
Inget förhindrar smärtan från att göra sig påmind.
När jag är vaken lever jag med det.
När jag sover drömmer jag om det.
Aldrig blir jag lämnad ensam.
25/11
Att du ville ta en del av den.
Att du ville bli en del av den.
Det ville du och jag hoppas det dröjer innan jag vaknar.
20/11
Jag har full kontroll på allt, så du behöver inte oroa dig.
Du kan lita på mig och behöver inte vara bekymrad.
19/11
Att ge dig den tid du behöver, bara jag får den tid jag behöver.
Det finns så många frågor, men dock så få svar.
Svaren finner man under livets gång, men då måste vi våga leva.
Trevligt, trevligt!
Jag önskar att någon gång i mitt liv bli så bra på att skriva att folk som läser eller hör mina ord kommer ta åt sig dem.
Jag har för tillf'ället tagit mig in en liten beroende fas, jag har gått och blivit helt förälskad i youghurt, oboy och att skriva.
Min helg gick ut på att dricka oboy, äta twix/bounty eller chokladboll, youghurt, skriva och att glo på tv.
Har funnit låten med världens finaste text - Rise Against - Hero Of War. Aldrig hört den? lyssna på den!
Kommit på att jag har rätt hög smärtgräns och är rätt stresstålig, tänker alltid att allting löser sig, vilket är väldigt positivt i längden.
Nu vart de dax för champagne!
Choheejs!
Första inlägget..
Jag å min kompis bestämde oss för att prova på detta med blogg, jag har tidigare haft två olika, ingen av dem har jag använt särskilt seriöst men får hoppas det blir bättring på den fronten nu.
Med detta hade jag tänkt att kunna skriva precis vad jag tycker, tänker och känner. Kanske att jag någon gång får för mig att berätta om mitt liv, min utveckling och förändring.
För hoppningsvis kommer jag inte bara ge personlig fakta utan även få fram annat som kan vara intressant att läsa.
För att få en lite bra start på vem jag är så kan jag säga att jag är en tjej på 17 år, som har mina föräldrar i Falkenberg, där även jag är uppvuxen, när det blev dax att välja till gymnasiet valde jag inte bara en linje utan valde även att jag ville flytta. Jag kollade på olika skolor, bla. i Båstad, Varberg och Halmstad. Halmstad blev väldigt snabbt uteslutet men Varberg och Båstad stod kvar länge, faktiskt ända fram tills dess att jag sökte, första valet till Båstad, andra till Varberg och som tredje och fjärde i Falkenberg. Tiden gick och jag funderade inte så mkt på mitt val, men så kom brevet, det vi alla väntat på. Först kom det från Falkenberg, visst jag var intagen, sen kom det från Varberg, jag var intagen, jag skulle få flytta (!!), men inte dit jag igentligen ville, efter liten tid kom även brevet från Båstad, läste brevet, då fattade jag. Johanna kommer att bli skåning!
Skolavslutningen i 9an kom, man skulle lämna klassen, visst var det tårar och visst trodde man att man skulle känna saknad. men neej! Just nu är jag obeskrivligt glad över att jag valde Båstad, att jag valde att flytta, att ta mina saker och min kompis och dra. Aah som sagt, min kompis, hon valde osså Båstad, så nu går vi samma klass, bor tillsammans med en annan tjej och jag älskar det! Visst är skolan jobbig, visst vill man bara åka hem ibland och krypa upp i mammas knä för att gråta en skvätt, men neej, jag bestämde mig för att klara det! och än så länge går det finfint. Första året fick man bo på skolan, vi var ungefär 65 personer som den där första dagen kom, nervösa och förväntansfulla med våra väskor, vi hämtade våran nyckel, gick till vårt rum, packade upp.
Första veckan kändes som ett helvete, jag funderade hela tiden på vad jag igentligen gjorde där, vad var meningen med att just jag skulle få vara där. Tiden gick, allt blev bättre och bättre, lärde känna fler och fler, jag började trivas mer och mer. En lite tid gick, Emma, min kompis jag nämnde innan, blev tillsammans med en kille i klassen, Hasse, även en av mina dåvarande bästa vänner.
vi hängde ihop varje dag, vi gjorde allt tillsammans, tiden kändes hur bra som helst. Men tiden gick och efter jullovet var det en treveckors-praktik och jag var i Falkenberg. Visst kändes det bra, visst var det skönt att vara hemma igen. Men när man sen skulle tillbaka till Båstad kändes det inte kul längre, jag hade tröttnat på att hänga med Emma och Hasse varje dag. Då kom Jessa, en helt underbar tjej, som jag är med fortfarande, som man kan prata med allt om. Älskar henne!
Jag åkte till Sthlm, träffade Anton, vi blev tillsammans, avståndet var svårt, det chockade många, men vi klarade det, vi klarade det i 5 månader, sen gjorde han så det tog slut, jag blev helt knäckt. kändes inte som om jag hade något att leva för längre. jag kom över honom väldigt fort, efter enbart någon vecka ville jag inte ha honom mer, jag ville bara ha någon, någon att krama, någon att hålla i handen, någon som sa att jag var bra. Efter ett tag blev jag van vid att inte ha det heller.
Mitt i allt detta tog första året slut, jag flyttade hem igen över sommaren, letade lägenhet för fullt med massa hjälp från mamma! tack! Vi hittade en, åkte och kollade, bestämde att den skulle vi ha, men problemet var att vi kunde flytta in först en vecka efter det att skolan börjat, så vi hade ingenstans att bo. Lösningen vi kom på var att bo på hotell, visst låter det flått? men neej! ucsh säger jag bara! inget varmvatten på en vecka, ingen mat på en vecka, levde på en macka om dagen. fanns inget att göra. knarrande sängar som höll på att braka ihop. Men vi tog oss igenom veckan, på söndagen flyttade vi in i lägenheten, kändes helt underbart! visst var det najs att ha sitt egna, men första tiden var jobbig, fick handla själva, laga maten själva, plugga själva, sova, vakna och göra allt utan att någon sa till oss, visst låter det underbart? visst är det underbart, men inte första tiden, då är det jobbigt, speciellt om man har en pojkvän som ringer och säger att man är tråkig och deppig hela tiden. Jag hade precis lärt mig hur det var att leva så när han dumpa mig, allt blev jobbigt igen, men som sagt, kom över det fort. mådde bra igen!
Nu har man snart bott där en termin och man börjar verkligen att utnyttja fördelen med att bo själv.
Just nu sitter jag i min brors lägenhet uppe i Linköping, har praktik i tre veckor som jag valde att lägga i Linköping.
Trivs bra här, men mindre bra med praktiken. Förra helgen var jag i Nyköping, träffa Linus. för lite mer än en vecka sedan var han "en snubbe jag snackat mkt med på msn", nu är han min pojkvän. Avståndet mellan oss är långt, och vi vet inte hur länge vi orkar med det. men vi vågar iaf att sattsa, att prova ett tag, se hur det känns.
Det känns helt underbart! - Min dröm blev sann! han ville bli min!!
Denna helgen kunde vi inte ses, han har övning, muckar nu! Fri nästa vecka! Hoppas det går fint för honom!
Nästa helg skulle vi kanske ses, man får la se.
Helgen efter det är det mot fbg som gäller, sen på söndagen blir det Båstad igen.
Känns som jag berättat en hel del om mig nu, både intressant och mindre intressant kanske. men så kommer det nog att bli, liksom det du tycker är intressant kanske ingen annan tycker är det, och tvärtom..
Time to laga mat nu tror jag!
Hörs!
Med detta hade jag tänkt att kunna skriva precis vad jag tycker, tänker och känner. Kanske att jag någon gång får för mig att berätta om mitt liv, min utveckling och förändring.
För hoppningsvis kommer jag inte bara ge personlig fakta utan även få fram annat som kan vara intressant att läsa.
För att få en lite bra start på vem jag är så kan jag säga att jag är en tjej på 17 år, som har mina föräldrar i Falkenberg, där även jag är uppvuxen, när det blev dax att välja till gymnasiet valde jag inte bara en linje utan valde även att jag ville flytta. Jag kollade på olika skolor, bla. i Båstad, Varberg och Halmstad. Halmstad blev väldigt snabbt uteslutet men Varberg och Båstad stod kvar länge, faktiskt ända fram tills dess att jag sökte, första valet till Båstad, andra till Varberg och som tredje och fjärde i Falkenberg. Tiden gick och jag funderade inte så mkt på mitt val, men så kom brevet, det vi alla väntat på. Först kom det från Falkenberg, visst jag var intagen, sen kom det från Varberg, jag var intagen, jag skulle få flytta (!!), men inte dit jag igentligen ville, efter liten tid kom även brevet från Båstad, läste brevet, då fattade jag. Johanna kommer att bli skåning!
Skolavslutningen i 9an kom, man skulle lämna klassen, visst var det tårar och visst trodde man att man skulle känna saknad. men neej! Just nu är jag obeskrivligt glad över att jag valde Båstad, att jag valde att flytta, att ta mina saker och min kompis och dra. Aah som sagt, min kompis, hon valde osså Båstad, så nu går vi samma klass, bor tillsammans med en annan tjej och jag älskar det! Visst är skolan jobbig, visst vill man bara åka hem ibland och krypa upp i mammas knä för att gråta en skvätt, men neej, jag bestämde mig för att klara det! och än så länge går det finfint. Första året fick man bo på skolan, vi var ungefär 65 personer som den där första dagen kom, nervösa och förväntansfulla med våra väskor, vi hämtade våran nyckel, gick till vårt rum, packade upp.
Första veckan kändes som ett helvete, jag funderade hela tiden på vad jag igentligen gjorde där, vad var meningen med att just jag skulle få vara där. Tiden gick, allt blev bättre och bättre, lärde känna fler och fler, jag började trivas mer och mer. En lite tid gick, Emma, min kompis jag nämnde innan, blev tillsammans med en kille i klassen, Hasse, även en av mina dåvarande bästa vänner.
vi hängde ihop varje dag, vi gjorde allt tillsammans, tiden kändes hur bra som helst. Men tiden gick och efter jullovet var det en treveckors-praktik och jag var i Falkenberg. Visst kändes det bra, visst var det skönt att vara hemma igen. Men när man sen skulle tillbaka till Båstad kändes det inte kul längre, jag hade tröttnat på att hänga med Emma och Hasse varje dag. Då kom Jessa, en helt underbar tjej, som jag är med fortfarande, som man kan prata med allt om. Älskar henne!
Jag åkte till Sthlm, träffade Anton, vi blev tillsammans, avståndet var svårt, det chockade många, men vi klarade det, vi klarade det i 5 månader, sen gjorde han så det tog slut, jag blev helt knäckt. kändes inte som om jag hade något att leva för längre. jag kom över honom väldigt fort, efter enbart någon vecka ville jag inte ha honom mer, jag ville bara ha någon, någon att krama, någon att hålla i handen, någon som sa att jag var bra. Efter ett tag blev jag van vid att inte ha det heller.
Mitt i allt detta tog första året slut, jag flyttade hem igen över sommaren, letade lägenhet för fullt med massa hjälp från mamma! tack! Vi hittade en, åkte och kollade, bestämde att den skulle vi ha, men problemet var att vi kunde flytta in först en vecka efter det att skolan börjat, så vi hade ingenstans att bo. Lösningen vi kom på var att bo på hotell, visst låter det flått? men neej! ucsh säger jag bara! inget varmvatten på en vecka, ingen mat på en vecka, levde på en macka om dagen. fanns inget att göra. knarrande sängar som höll på att braka ihop. Men vi tog oss igenom veckan, på söndagen flyttade vi in i lägenheten, kändes helt underbart! visst var det najs att ha sitt egna, men första tiden var jobbig, fick handla själva, laga maten själva, plugga själva, sova, vakna och göra allt utan att någon sa till oss, visst låter det underbart? visst är det underbart, men inte första tiden, då är det jobbigt, speciellt om man har en pojkvän som ringer och säger att man är tråkig och deppig hela tiden. Jag hade precis lärt mig hur det var att leva så när han dumpa mig, allt blev jobbigt igen, men som sagt, kom över det fort. mådde bra igen!
Nu har man snart bott där en termin och man börjar verkligen att utnyttja fördelen med att bo själv.
Just nu sitter jag i min brors lägenhet uppe i Linköping, har praktik i tre veckor som jag valde att lägga i Linköping.
Trivs bra här, men mindre bra med praktiken. Förra helgen var jag i Nyköping, träffa Linus. för lite mer än en vecka sedan var han "en snubbe jag snackat mkt med på msn", nu är han min pojkvän. Avståndet mellan oss är långt, och vi vet inte hur länge vi orkar med det. men vi vågar iaf att sattsa, att prova ett tag, se hur det känns.
Det känns helt underbart! - Min dröm blev sann! han ville bli min!!
Denna helgen kunde vi inte ses, han har övning, muckar nu! Fri nästa vecka! Hoppas det går fint för honom!
Nästa helg skulle vi kanske ses, man får la se.
Helgen efter det är det mot fbg som gäller, sen på söndagen blir det Båstad igen.
Känns som jag berättat en hel del om mig nu, både intressant och mindre intressant kanske. men så kommer det nog att bli, liksom det du tycker är intressant kanske ingen annan tycker är det, och tvärtom..
Time to laga mat nu tror jag!
Hörs!
