JohannaaBlom

Hade inte planerat att skriva här mer idag.. men nu blir det så iaf.
Och anledningen till detta är för att jag satt och kolla runt lite på internet, sådär lite här och där, även saker man inte bryr sig om osv. så kom jag in på en text, texten var rätt lång, men jag tog mig toden och orken att läsa den iaf.
Och någonstans mitt i texten typ så stod meningen;

"Ta din tid och var vid hennes sida - varje dag kan vara den sista".

Och ja, när man läser enbart den raden från texten så låter det inte så jättebra, meningen har inte såndär fint flyt osv.. men om man tänker på vad meningen egentligen säger och vill ha fram, då är den väldigt givande.
För när jag läste den texten och kom till denna meningen, så kom jag att tänka på hur mycket vi egentligen tar våra medmänniskor förgivet.. Det är ju egentligen först när allt är för sent som man börjar tänka och orka reagera på hur folk faktiskt har det och hur det mår, och det är först efteråt som man tänker på vad man kunnat göra för att förhindra att förlora sin nära..
Extra hemsk känner iaf jag mig när någon försöker prata med mig om något och jag senare kommer på att jag inte brydde mig sådär mycket som personen egentligen behövde.
Det kan kännas svårt och jobbigt när man förstår sanningen att man förlorat en nära, det är först då man egentligen tar sig tiden att se efter vilka som betyder.. På samma sätt som det egentligen är först när man själv försvinner som man förstår vilka som var en själv riktigt, riktigt nära..

Jag personligen försöker att lägga ner tid av mig själv till alla som jag känner betyder för mig, och visst, vissa får mer medan andra får mindre.. Men ibland räcker inte det, ibland krävs detdär lilla extra, för just en person.
Och ibland skulle allt lösas ifall man bara kunde släppa sin skepnad och försöka ta sig in i sina medmänniskors liv, bara för en stund, för att se ifall de fick precis det de behövde från mig, eller ifall även jag valt den lätta vägen och tar alla för givet..

I dagens samhälle lever nästan alla i skräck av att gå ut själva på nätterna, nästan alla tjejer man frågar vågar inte gå hem själva för de är rädda för att bli våldtagna.. Nästan alla man frågar är innerst inne rädda för att gå ut, för i dagens samhälle spelar det ingen roll vem du är eller vad du gjort, du är lika lite värd ändå, ifall du är på fel plats på fel tid så blir du misshandlad, våldtagen och mördad utan att ens fått en förvarning..
Tänk ifall det händer någon av mina kompisar nu ikväll, när de ska ta sig hem från festen.. Då skulle iaf jag må dåligt, självklart skulle jag må dåligt över att inte längre ha dem kvar vid liv, men nästan mest för att jag tagit dem så givet, och att de tar mig så givet.. Att de tittar på mitt leende och tror att allt är bra, utan att egentligen fråga, eller utan att egentligen ens bry sig när jag försöker berätta..

Det är först när allt är försent som man slutar ta folk för givet, för då finns det ingen kvar man kan ta förgivet..