JohannaaBlom

-----------

Du andas mot mig,  

du tar min hand 

talar i mina ögon 

Jag andas emot dig,  

luften är kall,  

vit vinterrök ur munnarna 

våra händer är tjocka vantar 

Det enda vi har gemensamt är att båda gillar varandra..

----------

Babe, 

det kallas livet, 

det du är för mig. 

Du känns som mitt liv. 

Vad som än händer släpper jag dig aldrig,

jag har inte ens träffat dig men ack så mycket av min energi du har fått. 

Så mycket tid, 

tid som jag egentligen inte har, 

tid som egentligen inte finns att ge till någon. 

Jag gav den till dig, 

eller jag försökte ge den till dig, 

men du var inte villig än att ta emot den. 

Kanske du inte känner dig beredd, 

kanske är du rädd att inte kunna ge mig allt det jag förväntar mig, 

eller du kanske är rädd att jag inte kan åstadkomma allt det du behöver. 

Livet är svårt, kärleken är svår. 

Allt känns så komplicerat, 

så mycket frågor, 

så lite svar.

Jag vill träffa dig, jag vill se dig, känna din kram, märka hur det känns att ta emot en kyss från dig, känna känslan av att tillhöra dig. 

Jag vill veta hur olika eller lika vi är, 

Är du den personen jag borde lägga all min energi på, 

eller kommer du bara att bli en som vem som helst? 

”Så mycket blir sagt, desto mindre blir av”, 

de orden sjungs just nu i mina öron, 

så få ord, men så stor betydelse. 

Det är så jag känner för allt vi säger till varandra. 

- Lätt att prata, men svårt att uppfylla. 

Jag önskar mig, lätt att prata, även lätt att uppfylla. 

----------------

(Bara en liten del av en text, men det andra var inte bra)

Du är den ängel som skickats för att beskydda mig. 

Den finaste ängel jag någonsin sätt. 

Jag fick dig och måste nu beskydda dig tillbaka..