Ett steg fram, tre steg bak?
Såja, nu var en apelsin, ett äpple och massa russin uppätna. Tycker knappt ens om russin och nu har jag ätit hur många som helst, varför liksom..?
Sitter även och dricker massa vatten, som vanligt, och pratar med Anton och mamma på msn.
Ska möta Jessa vid tåget om någon timma också, var ju rätt längesen man träffa henne nu.
Lyssnar på Thåström-Fanfanfan, just nu med. Egentligen är låten inget bra någonstans och så, men jag fastna vid den på något skumt sätt och av någon dum anledning så blir väl att lyssna på den någon gång till gissar jag på.
Har för övrigt mått rätt bra idag, visst har jag varit lite seg och så eftersom skolan gör en det, men har försökt se allt med lite positivt i sig och det har nog gått rätt bra ändå.
Man kunde iaf släppa sina tankar en liten stund då och då, och när man tänkte så kändes inte allt så hopplöst iaf.
Vet ju iofs att det fortfarande finns en del av mig som önskar att allt fixar sig, gärna skulle han ringa redan nu och säga det. Men tror även att en del av mig har börjat acceptera det som hänt, att det kommer se ut såhär. Och jag har säkert skrivit detta miljoner gånger innan, men denna gång känns det nog så!
Och jag hoppas lite på att jag inte kommer ta typ ett steg fram och tre steg bak igen. Utan mer i såna fall två steg fram och ett steg bak.
Sitter även och dricker massa vatten, som vanligt, och pratar med Anton och mamma på msn.
Ska möta Jessa vid tåget om någon timma också, var ju rätt längesen man träffa henne nu.
Lyssnar på Thåström-Fanfanfan, just nu med. Egentligen är låten inget bra någonstans och så, men jag fastna vid den på något skumt sätt och av någon dum anledning så blir väl att lyssna på den någon gång till gissar jag på.
Har för övrigt mått rätt bra idag, visst har jag varit lite seg och så eftersom skolan gör en det, men har försökt se allt med lite positivt i sig och det har nog gått rätt bra ändå.
Man kunde iaf släppa sina tankar en liten stund då och då, och när man tänkte så kändes inte allt så hopplöst iaf.
Vet ju iofs att det fortfarande finns en del av mig som önskar att allt fixar sig, gärna skulle han ringa redan nu och säga det. Men tror även att en del av mig har börjat acceptera det som hänt, att det kommer se ut såhär. Och jag har säkert skrivit detta miljoner gånger innan, men denna gång känns det nog så!
Och jag hoppas lite på att jag inte kommer ta typ ett steg fram och tre steg bak igen. Utan mer i såna fall två steg fram och ett steg bak.
Kommentarer
Trackback
