Godmorron!
Vaknade vid 11 idag, och denna timmen har jag bara legat i sängen och tänkt, tänkt på allt möjligt och ingenting.
Har även försökt intala mig själv ännu en gång att det är bäst det som har hänt, att vi nog inte var de rätta för varandra, att han nog egentligen inte gav mig det som jag tycker att kärlek ska ge.
Självklart gav han mig lycka, men samtidigt svek han, i mina tankar så sviker inte kärlek, inte i början iaf.
Så nu ska jag bara få mig att inse detta hela tiden och inte bara vissa stunder.
Har även svårt att veta om jag ska fortsätta prata med honom, att försöka starta en kompisrelation. Eller om man kanske sk ge upp det också, eller iaf vänta ett tag och sedan se vad som händer.
För när jag pratade med honom igår om hans shorts, då kändes det som att vi absolut kommer att ses igen någon gång, kanske inte just nu men om några veckor eller månader. Men sen känns det även som att det kanske inte alls blir så, för jag känner att om vi ska bli vänner så krävs det att han visar att han vill det, eftersom det är han som ville gå från att vara tillsammans till att bara vara vänner.
Jag behöver liksom inte prata med honom mycket, känner bara att det kanske hade varit fint av honom om han någon gång frågade hur det var med mig och så. Men han kanske inte orkar det, kanske är detta mycket jobbigare för honom än jag inser, kanske är jag för mycket uppe i mina tankar och känslor att jag inte kan förstå hur han känner.
Mycket frågor, lite svar. Det enda man vet är att allt kommer bli bra igen, inte mellan oss kanske, men i våra liv, vi kommer gå vidare båda två, antingen med varandra vid våran sida eller på egen hand. Jag hoppas bara att det går rätt fort, att man inte ska behöva känna såhär mycket längre till.
För jag förstår inte ens mig själv längre.
Har även försökt intala mig själv ännu en gång att det är bäst det som har hänt, att vi nog inte var de rätta för varandra, att han nog egentligen inte gav mig det som jag tycker att kärlek ska ge.
Självklart gav han mig lycka, men samtidigt svek han, i mina tankar så sviker inte kärlek, inte i början iaf.
Så nu ska jag bara få mig att inse detta hela tiden och inte bara vissa stunder.
Har även svårt att veta om jag ska fortsätta prata med honom, att försöka starta en kompisrelation. Eller om man kanske sk ge upp det också, eller iaf vänta ett tag och sedan se vad som händer.
För när jag pratade med honom igår om hans shorts, då kändes det som att vi absolut kommer att ses igen någon gång, kanske inte just nu men om några veckor eller månader. Men sen känns det även som att det kanske inte alls blir så, för jag känner att om vi ska bli vänner så krävs det att han visar att han vill det, eftersom det är han som ville gå från att vara tillsammans till att bara vara vänner.
Jag behöver liksom inte prata med honom mycket, känner bara att det kanske hade varit fint av honom om han någon gång frågade hur det var med mig och så. Men han kanske inte orkar det, kanske är detta mycket jobbigare för honom än jag inser, kanske är jag för mycket uppe i mina tankar och känslor att jag inte kan förstå hur han känner.
Mycket frågor, lite svar. Det enda man vet är att allt kommer bli bra igen, inte mellan oss kanske, men i våra liv, vi kommer gå vidare båda två, antingen med varandra vid våran sida eller på egen hand. Jag hoppas bara att det går rätt fort, att man inte ska behöva känna såhär mycket längre till.
För jag förstår inte ens mig själv längre.
Kommentarer
Trackback
