Johanna börjar återvända?
Kom precis in efter en liten promenad med mamma, lika kallt och skönt som vanligt! Började dock blåsa massa, men det är väl så det är när man bor som man bor.
Känner för övrigt att jag mår rätt bra just nu, jag kan skratta lite och verkligen mena det.
Och jag känner mig lite hungrig och sugen på godis igen, för första gången på nästan en vecka! Wihoo, Johanna börjar återvända! (och för er som inte känner mig så bra, jag lever typ på godis i folks ögon. Om jag tackar nej till godis är det något som inte stämmer).
Så just nu tar jag vara på varje sekund och försöker ge mig själv så mycket självförtroende som möjligt, så jag kan försöka leva lite på det sen när allt känns lite jobbigare igen. Sitter också och planerar att detta ska bli en hemmakväll, då jag ska tjocka i massa godis och chips, för nu är det Johanna som ska komma tillbaka!
Tänkte på en liten sak innan idag som jag bara kände att jag ville skriva med här, och eftersom det är svårt för er att förhindra mig nu i efterhand så skriver jag det.
När det händer sånahär saker hade det varit skönt att bara åka iväg, att åka till en vän som bor i en annan stad eller så, för att släppa alla tankarna. Självklart åker man inte dit för att sitta och analysera allt som hänt utan för att kunna släppa alla tankar ett tag, en vecka eller två.
Att man åker till någon man har riktigt roligt med och bara kan flumma runt och inte bry sig om något. Kanske träffa lite nytt folk med, bygga upp sitt självförtroende helt enkelt. Bevisa för sig själv att det inte är något fel på en, och sen när man kommer hem, ja då har man märkt att man kan leva sitt liv även om personen man tycker så himla mycket om inte vill dela det med en. För det finns alltid massa andra människor som mycket hellre tar hans/hennes plats, som kan ta vara på den mycket bättre.
Liksom visst, jag personligen känner ju kanske inte riktigt för att dra iväg någonstans just för att ha skoj, jag vill mycket hellre bara krypa ner i sängen och slippa gå upp. Men sitter då ens kompis och tvingar en att komma och tvingar ut en, så märker man nog rätt fort att det var rätt skoj iaf och man mår bättre och vill vara där!
Och man vågar kanske tro på att livet fortsätter, även om det kan kännas hopplöst för stunden.
Känner för övrigt att jag mår rätt bra just nu, jag kan skratta lite och verkligen mena det.
Och jag känner mig lite hungrig och sugen på godis igen, för första gången på nästan en vecka! Wihoo, Johanna börjar återvända! (och för er som inte känner mig så bra, jag lever typ på godis i folks ögon. Om jag tackar nej till godis är det något som inte stämmer).
Så just nu tar jag vara på varje sekund och försöker ge mig själv så mycket självförtroende som möjligt, så jag kan försöka leva lite på det sen när allt känns lite jobbigare igen. Sitter också och planerar att detta ska bli en hemmakväll, då jag ska tjocka i massa godis och chips, för nu är det Johanna som ska komma tillbaka!
Tänkte på en liten sak innan idag som jag bara kände att jag ville skriva med här, och eftersom det är svårt för er att förhindra mig nu i efterhand så skriver jag det.
När det händer sånahär saker hade det varit skönt att bara åka iväg, att åka till en vän som bor i en annan stad eller så, för att släppa alla tankarna. Självklart åker man inte dit för att sitta och analysera allt som hänt utan för att kunna släppa alla tankar ett tag, en vecka eller två.
Att man åker till någon man har riktigt roligt med och bara kan flumma runt och inte bry sig om något. Kanske träffa lite nytt folk med, bygga upp sitt självförtroende helt enkelt. Bevisa för sig själv att det inte är något fel på en, och sen när man kommer hem, ja då har man märkt att man kan leva sitt liv även om personen man tycker så himla mycket om inte vill dela det med en. För det finns alltid massa andra människor som mycket hellre tar hans/hennes plats, som kan ta vara på den mycket bättre.
Liksom visst, jag personligen känner ju kanske inte riktigt för att dra iväg någonstans just för att ha skoj, jag vill mycket hellre bara krypa ner i sängen och slippa gå upp. Men sitter då ens kompis och tvingar en att komma och tvingar ut en, så märker man nog rätt fort att det var rätt skoj iaf och man mår bättre och vill vara där!
Och man vågar kanske tro på att livet fortsätter, även om det kan kännas hopplöst för stunden.
Kommentarer
Postat av: Stefan
Hahaha du kan få nångra godis nappar av mig!!!
Trackback
