Ont
Det är jobbigt att vara i Falkenberg, det är då mina tankar börjar rulla igång igen. Det är då allt blir så mycket jobbigare att släppa, för man vet att det inte är långt till honom nu.
Han har inte varit här mycket, men det har ändå satt sina spår, ändå kan man se framför sig i sina tankar hur han sover bredvid mig i min säng, hur han tittar på mig. Hur han viskar små ord i mitt öra och sedan ler ett generat litet leende, hur han såg så längtande ut..
Känner även känslan jag fick i kroppen första gången jag såg honom, första gången han fråga om han fick stanna över natten, när han sedan pussade en snabb puss på mig och jag bara önskade att jag fick en till. Hur han ursäktade sig lite nervöst och jag förstod att jag verkligen gillade den där killen som just då låg precis så tätt intill mig.
Det finns så mycket jag saknar, och de stunder jag saknar mest, då gör det så ont i mig.
Även finns det de stunder då jag inte saknar, då jag kan se tillbaka utan att känna mer än lycka över det vi hade.
Men denna gång är en sådan gång som gör ont.. Nu gör det ont..
Känner även känslan jag fick i kroppen första gången jag såg honom, första gången han fråga om han fick stanna över natten, när han sedan pussade en snabb puss på mig och jag bara önskade att jag fick en till. Hur han ursäktade sig lite nervöst och jag förstod att jag verkligen gillade den där killen som just då låg precis så tätt intill mig.
Det finns så mycket jag saknar, och de stunder jag saknar mest, då gör det så ont i mig.
Även finns det de stunder då jag inte saknar, då jag kan se tillbaka utan att känna mer än lycka över det vi hade.
Men denna gång är en sådan gång som gör ont.. Nu gör det ont..
Kommentarer
Trackback
