Titta tillbaka
Satt och läste mitt första inlägg någonsin i denna blogg, det var nästan så man började gråta när man tänkte på hur mycket ens liv har ändrats men ändå inte. Att livet inte ändrats speciellt mycket, mer känslorna om det som sker.
En sak som var lite intressant var en text jag hittade, plockade ut en bit från den och tänkte skriva in här igen.
"Livet är som ett stort mysterium som vi kastas in i,
Utan minsta förvarning ska vi nu klara av reglerna.
Regler vi inte ens visste fanns..
Det är som ett spel,
Man måste våga chansa, leva och dö för att komma fram till slutet.."
Tänk att jag levde med dessa tankar i mig för ungefär två år sedan också, det kunde man inte tro om man läste övriga delar av bloggen, andra inlägg. Då verkade jag må så bra, men tydligen har alltid dessa tankar suttit och gnagt på mig och min hjärna.
Men den stora frågan är egentligen om jag såg det som ett hot då, om jag såg det som något jobbigt och svårt, eller om jag kanske såg det som något positivt, något spännande.
En sak som var lite intressant var en text jag hittade, plockade ut en bit från den och tänkte skriva in här igen.
"Livet är som ett stort mysterium som vi kastas in i,
Utan minsta förvarning ska vi nu klara av reglerna.
Regler vi inte ens visste fanns..
Det är som ett spel,
Man måste våga chansa, leva och dö för att komma fram till slutet.."
Tänk att jag levde med dessa tankar i mig för ungefär två år sedan också, det kunde man inte tro om man läste övriga delar av bloggen, andra inlägg. Då verkade jag må så bra, men tydligen har alltid dessa tankar suttit och gnagt på mig och min hjärna.
Men den stora frågan är egentligen om jag såg det som ett hot då, om jag såg det som något jobbigt och svårt, eller om jag kanske såg det som något positivt, något spännande.
Det minns jag inte längre.
Kommentarer
Trackback
