15/1-12
Fick lust att skriva en text, har aldrig gillat att kalla det dikt, i min värld heter det text.
Men orden flyter inte på lika bara som de gjorde förr. Fanns en tid då jag inte ens behövde tänka, lät bara mina fingrar glida över bokstäverna och bilda små ord, små ord som bildade alla miljoner texter jag skrivit. Idag ville mina fingrar inte samarbeta. Blev inga ord, blev ännu färre texter.
Satte mig istället och läste igenom gamla texter, en del fick mig att le, vissa till och med att skratta.
Men så kom det texter där jag fick läsa om och om igen, kunde inte förstå att det faktiskt var jag som skrev dessa. Med mina egna ord. Kunde inte förstå hur mina fingrar lyckats bilda så många vackra ord i en följd.
Mådde jag verkligen dåligt eller var jag bara väldigt duktig på att få fram den känslan i mina ord?
Fast det var inte bara massa sorg jag fann, var mycket kärlek också.
Lycklig kärlek, olycklig kärlek, kärlek i nuet och kärlek som passerat.
Tänk hur mycket livet har att bjuda på egentligen.
Och tänk vad tråkigt mitt liv hade vart om jag bara varit lycklig sen den dag jag föddes.
Tror man mår bra av att vara sorgsen och nere ibland.
Älskar texten, stämmer väldigt bra in på hur jag känner.
(Med det menar jag INTE att jag och Tobbe har det dåligt och att jag ska lämna honom eller att han ska lämna mig. Han kommer hem från Norge i morgon och jag saknar ihjäl efter honom efter en helg bara så tanken på ett helt liv utan honom funkar inte. Skulle ju lika gärna kunna gå och begrava mig redan ikväll i så fall)
Men orden flyter inte på lika bara som de gjorde förr. Fanns en tid då jag inte ens behövde tänka, lät bara mina fingrar glida över bokstäverna och bilda små ord, små ord som bildade alla miljoner texter jag skrivit. Idag ville mina fingrar inte samarbeta. Blev inga ord, blev ännu färre texter.
Satte mig istället och läste igenom gamla texter, en del fick mig att le, vissa till och med att skratta.
Men så kom det texter där jag fick läsa om och om igen, kunde inte förstå att det faktiskt var jag som skrev dessa. Med mina egna ord. Kunde inte förstå hur mina fingrar lyckats bilda så många vackra ord i en följd.
Mådde jag verkligen dåligt eller var jag bara väldigt duktig på att få fram den känslan i mina ord?
Fast det var inte bara massa sorg jag fann, var mycket kärlek också.
Lycklig kärlek, olycklig kärlek, kärlek i nuet och kärlek som passerat.
Tänk hur mycket livet har att bjuda på egentligen.
Och tänk vad tråkigt mitt liv hade vart om jag bara varit lycklig sen den dag jag föddes.
Tror man mår bra av att vara sorgsen och nere ibland.
Älskar texten, stämmer väldigt bra in på hur jag känner.
(Med det menar jag INTE att jag och Tobbe har det dåligt och att jag ska lämna honom eller att han ska lämna mig. Han kommer hem från Norge i morgon och jag saknar ihjäl efter honom efter en helg bara så tanken på ett helt liv utan honom funkar inte. Skulle ju lika gärna kunna gå och begrava mig redan ikväll i så fall)
Kommentarer
Trackback
