JohannaaBlom

Kom precis in efter en liten promenad med mamma, lika kallt och skönt som vanligt! Började dock blåsa massa, men det är väl så det är när man bor som man bor. 
Känner för övrigt att jag mår rätt bra just nu, jag kan skratta lite och verkligen mena det. 
Och jag känner mig lite hungrig och sugen på godis igen, för första gången på nästan en vecka! Wihoo, Johanna börjar återvända! (och för er som inte känner mig så bra, jag lever typ på godis i folks ögon. Om jag tackar nej till godis är det något som inte stämmer).
Så just nu tar jag vara på varje sekund och försöker ge mig själv så mycket självförtroende som möjligt, så jag kan försöka leva lite på det sen när allt känns lite jobbigare igen. Sitter också och planerar att detta ska bli en hemmakväll, då jag ska tjocka i massa godis och chips, för nu är det Johanna som ska komma tillbaka! 

Tänkte på en liten sak innan idag som jag bara kände att jag ville skriva med här, och eftersom det är svårt för er att förhindra mig nu i efterhand så skriver jag det.
När det händer sånahär saker hade det varit skönt att bara åka iväg, att åka till en vän som bor i en annan stad eller så, för att släppa alla tankarna. Självklart åker man inte dit för att sitta och analysera allt som hänt utan för att kunna släppa alla tankar ett tag, en vecka eller två.
Att man åker till någon man har riktigt roligt med och bara kan flumma runt och inte bry sig om något. Kanske träffa lite nytt folk med, bygga upp sitt självförtroende helt enkelt. Bevisa för sig själv att det inte är något fel på en, och sen när man kommer hem, ja då har man märkt att man kan leva sitt liv även om personen man tycker så himla mycket om inte vill dela det med en. För det finns alltid massa andra människor som mycket hellre tar hans/hennes plats, som kan ta vara på den mycket bättre. 
Liksom visst, jag personligen känner ju kanske inte riktigt för att dra iväg någonstans just för att ha skoj, jag vill mycket hellre bara krypa ner i sängen och slippa gå upp. Men sitter då ens kompis och tvingar en att komma och tvingar ut en, så märker man nog rätt fort att det var rätt skoj iaf och man mår bättre och vill vara där! 
Och man vågar kanske tro på att livet fortsätter, även om det kan kännas hopplöst för stunden.

Känns som det kommer vara dålig uppdatering idag, iaf om man jämför med de senaste dagarna. Men hoppas det funkar funkar iaf..?

Har iaf tagit mig bort från sängen en liten stund idag. Eller först pratade jag med Anton, som vanligt nu för tiden, han hjälpte mig mycket och fick mig att få lite bättre tankar och kunna skratta till lite. Sen bestämde han att vi skulle gå och duscha, inte tillsammans självklart eftersom han för det första har flickvän och för det andra bor i sthlm, men det jag menar är att vi duschade samtidigt, på avstånd, så inga missuppfattningar här tack!
Så då blev det ju bara att dra sig upp ur sängen och ställa sig i duschen, och självklart kändes det lika skönt som alltid. Blev även till att trycka i mig en clementin efter duschen, kände att jag nog kunde behöva det, eller iaf för att lugna ner omgivningen. 
Skulle egentligen följt med mamma och pappa ut på en liten promenad nu, men eftersom mitt hår är blött så känns det inte så smart eftersom det typ är miljoner minus ute och mitt huvud då skulle frysa till en stor isbit, känns inte riktigt lockande just nu. 
Andreas ringde också, fast han ville bara veta vem som sjöng halleluja i idol, men det har jag noll koll på så han vände sig visst till fel person. 
Just nu sitter jag och känner mig rätt tom, vet inte riktigt hur jag mår. Känner mig varken speciellt ledsen eller speciellt glad, känner mig bara väldigt tom och övergiven typ. Kanske är det ett gott tecken på att gråten börjar ta slut? eller är det kanske bara en liten paus i gråtandet? 

Godmorron, eller god och god. Vet inte om den är speciellt god egentligen. 
Vet inte riktigt vad som hänt nu, i torsdags kände jag mig mycket starkare och Mamma såg mig som så mycket starkare. Men i natt brast allt igen och jag storgrät och kände inte att jag levde för något speciellt längre. 
Allt slutade iaf med att jag var på väg upp för trappan för att gå in på badrummet för att se om bror min hade lämnat kvar rakblad som jag kunde "leka" lite med, när jag sedan gått upp halva trappan typ blev jag bara sittandes, sen gick jag ner igen och tog min kudde och gick in till mamma. 
Hon blev säkert livrädd att jag gjort något mot mig själv, men ändå väldigt lättad över att jag kom in till henne. 
Sen satt hon med mig en lång stund innan hon lät mig somna vid hennes sida. 
Sen i dag när man vakna, då kändes det inte som jag hade något att gå upp för, så jag låg helt enkelt kvar, somna om en timma till. Men när jag sedan vakna vid 11 så visste jag inte någon anledning till att gå upp, men inte en anledning till att ligga kvar.

Tänkte nog bara skriva ett litet godnatt nu såhär slutet på dagen.
För om jag skriver mer så blir det bara negativt och det tror jag inte ni vill.
För just nu känns allt bara skit iaf, vill typ bara packa ner mig i sängen och slippa vakna igen fören allt känns bra!



Så  godnatt.. 

Såja, då har man precis påbörjat kvällens mat. Eller okej, jag har kanske tagit mig halvvägs genom matlagningen, sitter mest nu och väntar på att tiden ska gå så det blir klart av sig själv.
Blir typ thai med nudlar och massa, massa vattenkastanjer! Tror iofs att det blir rätt starkt, men hoppas man kan äta det utan att dö iaf, hahha. 
Har även ont i magen just nu, vet inte riktigt vad det beror på, men tror det snart går över. Annars får man väl ta sig ett litet piller och sova typ. 


Kände även för att slänga in en bild på mig själv, dock hyfsat gammal, men iaf!
Bara för dig att tacka och ta emot och titta och vara glad!

Nu måste jag springa och se så att inte maten typ överlagas där i köket utan mina kockkunskaper, hahah!

Kom nu in efter en lååång runda med Frida, nästan 2 timmar blev det ju i massa minusgrader. Men det var skönt, fast kallt. Så nu sitter man med röda stela fingrar och försöker skriva, går segt! Men tror jag tinar upp snart, funderar på att kanske snabba på det hela med en mugg varm choklad..?
Det var iaf mysigt att träffa Frida lite och prata och sådant trevligt. Hennes lille vovve är ju för söt i snön nu med, han är så liten så han knappt syns!
Var inte så mycket folk ute idag, folk har kanske vett att stanna inne i denna kyla, hahh. 
Tror dock att Frida mest gick runt och var nervös över att vi skulle möta en Simon hon snackat med ett tag nu, haha inte för att jag såg problemet ifall vi mött honom, men tydligen hade det inte varit bra! 

Ne nu värker mina fingrar lite väl mycket, så måste värma dem och övriga mig lite. 
Hörs!

Ja, jag har gått och blivit beroende av att skriva här. Men kanske det bara håller i sig tills skolan börjar igen, eller så fortsätter det precis på samma vis då. Den som lever får se!

Har precis vart duktig flicka och plockat ut diskmaskinen, ringt tandläkaren och ändrat min tid. Snacka om surtant man fick snacka med där då! Typ
Hon: - Hej det är blabla..Du har kommit till folktandvården, vad kan jag hjälpa dig med?
Jag: - Hej jag heter Joha..
Hon: - *avbryter* kan du vänta lite eller?
Jag: - *chockad* ahaa..
*tyst*
Hon: - Så..
Jag: - Aah skulle vilja byta min tid. Har den 20 januari.
Hon: - Mhm, för vem? *Snackar med någon i bakgrunden*
Jag: - Annika. Skulle vilja ha en fredag eftermiddag ist.
Hon: - Hopp.. *snackar med någon i bakgrunden igen*.. Kom den 5 mars tioitvå då..
Jag: - Vilken tid sa du sa du?
Hon: - TIO I TVÅ! *mumlar med någon i bakgrunden*
Jag: - Okej, tack. 
Hon: - Mhm, hej! *slänger på luren*
Jag: - hee.. *tittar på telefonen* Nehee.. 

Men nu ska jag iaf ut med Frida lite, så måste skynda mig att byta kläder, mata fåglarna och att gå mot hennes innan hon kommer hit och skäller ut mig för att jag är seg. 

Satt och läste mitt första inlägg någonsin i denna blogg, det var nästan så man började gråta när man tänkte på hur mycket ens liv har ändrats men ändå inte. Att livet inte ändrats speciellt mycket, mer känslorna om det som sker. 
En sak som var lite intressant var en text jag hittade, plockade ut en bit från den och tänkte skriva in här igen. 

"Livet är som ett stort mysterium som vi kastas in i,
Utan minsta förvarning ska vi nu klara av reglerna.
Regler vi inte ens visste fanns..
Det är som ett spel,
Man måste våga chansa, leva och dö för att komma fram till slutet.."

Tänk att jag levde med dessa tankar i mig för ungefär två år sedan också, det kunde man inte tro om man läste övriga delar av bloggen, andra inlägg. Då verkade jag må så bra, men tydligen har alltid dessa tankar suttit och gnagt på mig och min hjärna.
Men den stora frågan är egentligen om jag såg det som ett hot då, om jag såg det som något jobbigt och svårt, eller om jag kanske såg det som något positivt, något spännande.

Godmorron människor!
Vaknade för sisådär en halvtimma sedan, vet inte om jag är trött eller pigg egentligen men kände att jag faktiskt inte orkade ligga och "tvinga" mig själv att sova mera. 
Jag sover väldigt oroligt nu på nätterna och vaknar till flera gånger, vilket är väldigt jobbigt då det sätter igång alla tankar igen. Men man försöker bara att slappna av och att verkligen inte glömma att andas, så brukar man till slut somna om igen. 
Vaknade även nu utan att den första tanken ledde till Simon och det som hänt, det tog nog mig iaf 20 sekunder innan jag tänkte "jag tänkte inte på honom!! jag är bra!" 
Dock startade tankarna sedan, men då starta jag datorn och försökte förtränga. Och nu skriver jag, då behöver jag inte förtränga, för då får jag ut dem på ett sätt som gör att jag har lättare att släppa dem sen, iaf precis efter jag skrivit klart. 
Folk som känner mig väl vet att jag tänker alldeles för mycket, i alla lägen, att jag kan analysera saker hur länge som helst, allt från hur livet som banan skulle vara till vad som händer efter döden. Så självklart tänker jag väldigt mycket när det händer större saker i mitt liv som påverkar mig så starkt som det som hände för några dagar sedan gjorde. Självklart går jag runt och analyserar varje litet ord och varje liten stund han tittade på mig. Men vad får jag ut av det..?
Jo, ena stunden får jag ut att det är jobbigt, att jag inte vill tänka mera, inte leva såhär. Men nästa stund kommer jag fram till att det är bäst såhär, att om man bara låter tiden gå lite och såren läkas så kommer jag kanske må bäst såhär. Visst jag har inte längre en underbar person som lyssnar på mig, ingen jag kan åka till och träffa, ingen jag känner mig älskad av och bara kan få krypa in i famnen på och känna mig precis så liten som man gör när man är tre år. Jag känner inte tryggheten längre.

Nehedududu!
Det får nog bli sista inlägget nu och säga godnatt till alla små barn och alla större barn och alla vuxna där ute nu!

Tittade precis in på skolans hemsida, igen, för att se om schemat kommit upp. 
Och denna gång hade det gjort det. Dock är det ju det lilla kruxet att de byter tydligen schema och sådant vecka från vecka, av någon dum anledning, så det gäller att hålla koll! Verkar ju även som att vi är lediga på fredagar, eller så har de bara missat att lägga in på den dagen, hoppas vi är lediga, hahah.

Jag förstår inte varför bloggsidan hänger sig för mig hela tiden idag, känns rätt så störande om man kallar det så. Men den funkar ju rätt bra nu iaf så jag kan skriva, tack för det!
Kom precis in efter en timmes promenad, väldigt skönt var det idag. Blåste inte alls och snöade inte heller. Dock var det kallt och halt, men bara att gå försiktigt så halkar man inte och att klä på sig mycket kläder, så man ser ut som en eskimå eller något liknande, så slipper man frysa också, jättebra!
Fick även diska min vattenflaska nu, har en viss förmåga att bara hälla ut det gamla vattnet och fylla på med nytt, men kände att det nog kunde vara lite trevligt att dricka från en riktigt ren flaska för en gångs skull, så nu får man väl dricka vatten som smakar diskmedel ett bra tag framöver, hahah.
På tal om vatten, snackade lite med Simon igår om varför man dricker citronvatten när man ska gå ner i vikt, men vi kom inte fram till varför det var så bra, så nu sökte jag och hittade att om man äter (eller dricker) mycket antioxidanter, som finns väldigt mycket i frukt och grönsaker, som tex i citron så går man mycket lättare ner i vikt. Så genom att pressa i lite citronsaft i sitt vatten får man både i sig gott vatten och antioxidanter.
Så nu har vi svaret på det.
Dock är det nog inget jag ska testa eftersom att alla typ blir arga på mig om jag bara skulle få för mig att nämna orden "gå ner i vikt". 

Satt precis och kollade vad det skulle bli för väder nu de närmsta dagarna, men inte var det speciellt spännande upplevelse det inte, för vädret ska tydligen fortsätta precis såhär ett bra tag till, kallt och snöigt. Visst jag klagar inte, tycker det är fint, men dock väldigt jobbigt då man knappt vågar ta sig ut för att man är rädd att halka eller köra bilen i diket. Men det hör väl vintern till så man ska väl bara tacka och ta emot? 
Min moder kom precis hem, så ska med henne på en liten sväng till Willys nu tänkte jag, sedan blir det väl att ta sig ut på en liten promenad tror jag. Får även se hur lång tid det tar innan Frida hör av sig, som hon sa att hon skulle göra. 
Men nu ska jag byta kläder och åka, skriver sen!

Hemma efter en trevligt lunch med Stina, blev köttbullar och spagetti som vanligt.
Precis lika gott som vanligt, och för första gången på några dagar nu så åt jag faktiskt och tyckte att det var gott och ville ta en tugga till, visst jag åt inte speciellt mycket fören jag var mätt, men jag tryckte ändå i mig lite till. 
Sen efter maten blev det att ta undan hennes julsaker och att kasta ut hennes gran hon hade i sitt rum, tror det låg mer barr på golvet än det satt på granen vid det laget, och just nu sitter nog det mesta i mina strumpor, men det gör mig ingenting för det var så otroligt skönt att få prata av mig lite med henne om allt och ingenting, att bara sitta och lyssna på det hon hade och säga och saker som händer i hennes liv just nu osv. Hon är en så otroligt bra vän, en sådan vän man bara inte får släppa taget om! Har känt henne hela hennes liv typ och jag hoppas det fortsätter på samma vis! 

Kom nästan precis ut från duschen. Riktigt skönt var det att bara stå där och känna det (alldeles för) varma vattnet rinna ner för ens kropp länge, utan att man varken kände stress eller panik. Var rätt känslokall just den stunden. 
Sminkade mig lite precis också, för tror jag ska träffa Stina nu vid 2 för lite lunch. 
Fick även sms från Emelie som ville ha med oss fem (några kompisar från 9an) ut någon gång när det passa alla, fast denna helgen blir det inte för alla kunde inte då, men kanske och förhoppningsvis blir det nästa helg. Skulle vara riktigt fint att träffa dem igen och skulle sitta riktigt fint att gå ut och ha lite skoj med. 
Känner för övrigt att det är väldigt skönt att skolan inte börjar fören på måndag, hade inte riktigt jättelust att dra dit när jag såg bild på den innan när jag skulle kolla om det nya schemat kommit upp, så jag tänker ta vara på att detta är sista helgen på det sista jullovet någonsin för min del. Dock tror jag nog mest att jag kommer ta vara på den tiden i sängen eller hemma, med en liten promenad i snön kanske, men det känns rätt skönt det med. 
Du kan ju säga ifrån om du vill ta med mig på en liten promenad eller något sådant en liten stund bara.
Emma är borta från skolan de första dagarna med, vilket nog kommer kännas rätt segt, men kanske är det bra, för då blir det en extra pepp sen när hon väl kommer dit. 

Vaknade vid 11 idag, och denna timmen har jag bara legat i sängen och tänkt, tänkt på allt möjligt och ingenting. 
Har även försökt intala mig själv ännu en gång att det är bäst det som har hänt, att vi nog inte var de rätta för varandra, att han nog egentligen inte gav mig det som jag tycker att kärlek ska ge. 
Självklart gav han mig lycka, men samtidigt svek han, i mina tankar så sviker inte kärlek, inte i början iaf. 
Så nu ska jag bara få mig att inse detta hela tiden och inte bara vissa stunder. 
Har även svårt att veta om jag ska fortsätta prata med honom, att försöka starta en kompisrelation. Eller om man kanske sk ge upp det också, eller iaf vänta ett tag och sedan se vad som händer. 
För när jag pratade med honom igår om hans shorts, då kändes det som att vi absolut kommer att ses igen någon gång, kanske inte just nu men om några veckor eller månader. Men sen känns det även som att det kanske inte alls blir så, för jag känner att om vi ska bli vänner så krävs det att han visar att han vill det, eftersom det är han som ville gå från att vara tillsammans till att bara vara vänner. 
Jag behöver liksom inte prata med honom mycket, känner bara att det kanske hade varit fint av honom om han någon gång frågade hur det var med mig och så. Men han kanske inte orkar det, kanske är detta mycket jobbigare för honom än jag inser, kanske är jag för mycket uppe i mina tankar och känslor att jag inte kan förstå hur han känner.
Mycket frågor, lite svar. Det enda man vet är att allt kommer bli bra igen, inte mellan oss kanske, men i våra liv, vi kommer gå vidare båda två, antingen med varandra vid våran sida eller på egen hand. Jag hoppas bara att det går rätt fort, att man inte ska behöva känna såhär mycket längre till.
För jag förstår inte ens mig själv längre. 

Ikväll blev det att äta lite pyttipanna och sedan ut på en liten promenad i snön med mamma. 
Väldigt kallt men skönt. Har även lyckats samla mina tankar lite så nu är det inte så stor panik iaf, men vem vet om den kommer tillbaka, men skönt för stunden iaf så får ta vara på det! 
Öppnade även paketet jag skulle gett till Simon när han fyller år på söndag, det paketet jag köpte typ i november, det var ett sånt paket så när man hittade det kunde man inte låta bli att köpa det för man tyckte det skulle vara så fint till just honom. 
Men nu är det mitt ist, måste bara fixa det lite, sen är det mitt och jag kan använda det. Vet inte heller vad jag ska göra med hans shorts som jag har här, men tänkte kolla det med honom sen någon gång när han kommer till msn. 
Tror även att jag ska sova rätt tidigt idag, är väldigt trött, försvann nog mycket energi igår när jag fick stor panik, så tro det skulle sitta fint med lite sömn nu. 

Bara en liten bit ur en låt jag tyckte stämde in på mig just nu.

"O jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
Och jag kan inte skilja på om jag vill vara med dig
O jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
O jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
Men du om nån borde förstå att man inte gör såhär emot mig

Vi tar en paus och lämnar rummer
O nu släpper du min hand
På varsin sida av vägen som en främling för varann
Jag vet precis vad du känner fast du aldrig sagt ett ord
Du har viljan att bli större, här är du redan stor
Men du om nån borde förstå att man inte gör såhär emot mig"

Sen vill jag ännu en gång lägga några ord på att säga tack, till mamma och Anton även denna gång. 
De är de två jag pratar mest med och de är de som förstår mig bäst. De får mig att le ibland och de säger hur jag ska göra, de fortsätter prata även om jag slutar svara eller gråter. De ställer upp hela tiden. 
Det är skönt att ha mamma här face to face liksom, så man kan gråta ut hos och få en kram av. Men lika skönt att ha Anton på msn, där man vet att han lyssnar lika bra som han gjort om han vart hos mig, man kan även fortsätta prata med honom även de stunder man gråter. Och han kan byta samtalsämne och få mig att inse lite hur det kommer vara och hur det är, det känns hemskt men samtidigt skönt. 
Så tack så mycket!

God morron!
Vakna första gången vid 10 idag, somna om inom en sekund igen.
Vakna andra gången vid 11 eller något sånt, öppna min dörr men låg kvar i sängen. Ena sidan av mig ville gå upp, andra ville dra täcket över huvudet och låtsas att inget någonsin har hänt. Mamma kom in i mitt rum och satte sig på kanten av sängen, efter kanske en halvtimma, timma något la hon sig bredvid. Jag växlade lite mellan att gråta och att sova, tror även hon somnade en stund där. Sen vakna jag till när hon gick, men orkade inte röra på mig så jag låg kvar. Vaknade sedan för tredje och sista gången vid kvart i två. 
Och sen dess har jag bara gått runt helt tom inom mig, sen gråter jag, sen får jag inre panik och vet inte vart jag ska ta vägen, sen gråter jag igen. Men sen blev det att äta två skorpor och typ 15 jordgubbar, måste ju äta liksom. Men det smakade inget vidare och jag ville inte ta en enda tugga. 
Jag vet inte, kanske överreagerar jag över det som hänt, kanske är han inte så bra som min hjärna säger mig, kanske är han inte värd att må såhär över. Men jag gör det iaf, för som jag sagt alldeles för många gånger till honom. han var en stor del i mitt liv och jag älskar honom obeskrivligt. 
Ena sidan av mig hoppas att han hör av sig, andra sidan vill att han låter bli. Men den sidan där han hör av sig är mycket starkare, och det svider! 
Jag somnade igår med tankarna på att morrondagen skulle bli mycket lättare, det kan jag lova att den inte alls blev. Dock har jag kunnat sova inatt, vilket var väldigt skönt, hade blivit hel panik annars. Sömn är ju viktigt i sånnahär lägen, och det är enda gången jag inte gråter, inte så jag märker det själv iaf. 

Tänkte skriva ett sista litet inlägg nu såhär innan jag ska försöka sova. 
Kvällen har varit jobbig som de flesta nog kan förstå, men skulle vilja använda lite ord för att tacka min mamma. 
Min mamma som hjälpt mig igenom kvällen, hon lyssnade och förstod. Blev en liten promenad mitt i allt då jag fick panik av att bara sitta här, väldigt skönt då det blir lite lättare att öppna sig. Sen fortsatte vi snacka enda fram tills nu då vi bestämde att vi skulle försöka sova, och fortsätta prata imorron om det skulle behövas. 
Om jag inte haft mamma denna kväll hade allt varit väldigt mycket jobbigare, för nu slapp jag ju iaf tänka så mycket själv och hon trösta när det behövdes, sa hur hon tyckte när hon tyckte något och hon kunde sitta helt tyst med mig och stirra ut i tomma intet. Hon erbjöd även att jag skulle få sova bredvid henne inatt och att jag skulle komma in till henne om det var något eller jag kände mig ledsen och ensam. 
Jag berätta om hur mycket jag skakade, hur gärna jag ville slå mitt huvud i väggen, hur jag bet mina fingrar och slog på mig själv och i sängen för att inte slå till Simon innan idag.
Jag växlade mellan två steg ikväll och mamma förstod båda två, dock vet hon vilket hon tycker jag ska välja men hon vet även att hon inte kan få mig att ändra mig om jag väl bestämmer mig för något av dem. 
Jag tänkte avsluta detta inlägg med att säga att jag älskar min mamma och att jag är evigt tacksam för det du gjort för mig ikväll.