JohannaaBlom

Livet är bra orättvist ibland va?
Sitter på msn och pratar lite med en snubbe. 
Han frågar om jag är singel och när jag svarar nej börjar han försöka övertala mig att lämna Tobbe för att ge honom en chans istället. 
Jag säger att jag inte alls tänker lämna Tobbe, då säger han att det är han och jag som är rätt, inte Tobbe och jag.
Då svarar jag och försöker snällt förklara att det visst är Tobbe som är rätt. Att det är Tobbe jag valt för att jag vill leva med honom, inte med någon annan. 
Då blir han lite ledsen, säger att han tycker jag är dum som aldrig ger honom en chans att visa hur bra han skulle vara för mig. Och sen slutar han prata med mig.
Lika bra det säger jag, för jag känner inget större behov av att prata med honom om han inte kan acceptera mitt val. Om han helt enkelt inte kan acceptera att jag valt Tobbe just för att det känns mest rätt med honom. Han är underbar!
Helt enkelt, jag tänker inte lämna Tobbe för någon annan, ingen annan kille i hela världen kan ta Tobbes plats i mitt hjärta från mig. 
Så Tobbe, du vet det där sandkornet jag pekade på igår på stranden. Det jag skulle sagt då som jag inte kunde få att låta bra, det var i alla fall att när du hittar just det sandkornet och kan bevisa för mig och världen att det är just det kornet. Det är först då jag tänker sluta älska dig!