Han var ju så fin..
Hade tänkt lägga upp ett "dagens låt" inlägg nu. Men kunde inte bestämma mig för vilken låt jag skulle välja.
För låtarna som strömmar i mina hörlurar just nu är alla med Magnus Weideskog, snubben jag la upp en låt med igår.
Hans texter är hur sköna som helst att lyssna lite sådär lätt på, jättelätt att koncentrera sig på annat samtidigt som hans låtar spelas i bakgrunden.
Just nu sitter jag och drömmer mig bort i en värld av levande ljus. Kramar och mys med min Tobbe. Även en stjärnklar himmel, en filt runt mig och en kopp te i handen. Hör hur han frågar ifall jag fryser och puttar filten lite mer mot mig och hoppar närmre. Sitter tätt, tätt ihop. Bara vi två och stjärnorna som existerar just nu. Helt underbart är det. Det är nu man känner att man lever, att man lever och verkligen mår bra.
Det är vid dessa tillfällen man aldrig vill dö, man vill inte att livet ska ta slut. Man vill sitta där i flera år och bara suga åt sig av all livsglädje som strömmar ur mig när jag tittar på honom.
Minns första gången han var här, jag klarade inte av att möta hans blick. Blev helt varm i kroppen av hela honom, av hans närvaro. Att få sitta i soffan bredvid honom, nästan lägga mitt huvud mot hans axel. Visste inte längre vart jag skulle ta vägen. Ville ta hans hand, lägga den i mitt knä. Klarade det inte. Han var för fin.
En del av mig bad om att han skulle stanna över natten, en annan bad om att han skulle åka hem. Ville inte säga hej då, vågade inte sova bredvid. Han var för fin.
Minns första gången jag var hos honom efter vi blivit tillsammans. Minns att han stannade mig i dörren på väg in. Jag blev lite nervös att jag gjorde något fel. Han var ju så fin. Inget fel fanns. Han gav mig en välkommspuss och sa att jag var tvungen att ta emot den innan jag gick in. Tog mer än gärna emot den, den och miljoner till.
Tiden har gått. Nu kan jag möta hans blick, men jag smälter lika mycket än. Nu tvivlar jag aldrig längre på om jag vill dela min natt med honom, svaret är givet. Klart jag vill dela min natt med honom. Denna natten, natten efter det och även natten efter det. Även min natt längre fram. Vill dela alla mina nätter bredvid honom, i hans famn. Det är där jag mår som bäst. Han är ju så fin. Nu får jag inte längre en välkommspuss, nu får jag miljoner. Blir inte längre stoppad innan jag går in. Dem finns hela tiden.
Han är den som gör mig stark och svag på samma gång. Han är den jag vill dela mina dagar med. Han är den jag älskar. Han är ju så fin. Och han är den jag saknar allra mest just nu!
Borde vara emot lagen att vara så fin!
Hans texter är hur sköna som helst att lyssna lite sådär lätt på, jättelätt att koncentrera sig på annat samtidigt som hans låtar spelas i bakgrunden.
Just nu sitter jag och drömmer mig bort i en värld av levande ljus. Kramar och mys med min Tobbe. Även en stjärnklar himmel, en filt runt mig och en kopp te i handen. Hör hur han frågar ifall jag fryser och puttar filten lite mer mot mig och hoppar närmre. Sitter tätt, tätt ihop. Bara vi två och stjärnorna som existerar just nu. Helt underbart är det. Det är nu man känner att man lever, att man lever och verkligen mår bra.
Det är vid dessa tillfällen man aldrig vill dö, man vill inte att livet ska ta slut. Man vill sitta där i flera år och bara suga åt sig av all livsglädje som strömmar ur mig när jag tittar på honom.
Minns första gången han var här, jag klarade inte av att möta hans blick. Blev helt varm i kroppen av hela honom, av hans närvaro. Att få sitta i soffan bredvid honom, nästan lägga mitt huvud mot hans axel. Visste inte längre vart jag skulle ta vägen. Ville ta hans hand, lägga den i mitt knä. Klarade det inte. Han var för fin.
En del av mig bad om att han skulle stanna över natten, en annan bad om att han skulle åka hem. Ville inte säga hej då, vågade inte sova bredvid. Han var för fin.
Minns första gången jag var hos honom efter vi blivit tillsammans. Minns att han stannade mig i dörren på väg in. Jag blev lite nervös att jag gjorde något fel. Han var ju så fin. Inget fel fanns. Han gav mig en välkommspuss och sa att jag var tvungen att ta emot den innan jag gick in. Tog mer än gärna emot den, den och miljoner till.
Tiden har gått. Nu kan jag möta hans blick, men jag smälter lika mycket än. Nu tvivlar jag aldrig längre på om jag vill dela min natt med honom, svaret är givet. Klart jag vill dela min natt med honom. Denna natten, natten efter det och även natten efter det. Även min natt längre fram. Vill dela alla mina nätter bredvid honom, i hans famn. Det är där jag mår som bäst. Han är ju så fin. Nu får jag inte längre en välkommspuss, nu får jag miljoner. Blir inte längre stoppad innan jag går in. Dem finns hela tiden.
Han är den som gör mig stark och svag på samma gång. Han är den jag vill dela mina dagar med. Han är den jag älskar. Han är ju så fin. Och han är den jag saknar allra mest just nu!
Borde vara emot lagen att vara så fin!
Kommentarer
Postat av: Tobbe
...Hon är ju så fin! <3 det här inlägget gjorde min natt! Jag skulle väldigt gärna dela varje natt med dig med!!
Trackback
