JohannaaBlom

Ikväll är det en Lasse Lindh kväll. Drogar i hans musik, inte för att den är speciellt bra. Eller inget vidare någonstans egentligen. Utan för det är minnen! Lasse Lindh tar mig tillbaka en tid i livet, inte för att jag vill dit igen. Verkligen inte. Jag vill stanna här nu. Eller utvecklas framåt, men med det jag har nu.
För så jag mår just nu, så har jag inte mått på länge. Jag är lycklig, och då menar jag lycklig, hela tiden. Eller okej, alla har sina stunder ibland, jag med, jag är ju bara människa liksom. Men mestadels av den tid jag upplever just nu är jag lycklig. Lever och mår bra. Ser positivt i det mesta. Är den Johanna jag länge önskat jag skulle bli igen. Och jag hoppas det får hålla i sig länge, helst hela livet.
Och det finns vissa personer jag har att tacka för det. Tänker inte nämna några namn. Så bara att själv känna efter om du känner dig som en av dem personerna eller ej. Dock finns det en person. En person som jag har lite mer att tacka. Jag hoppas även att denna personen känner av detta extra mycket. För den gör att jag känner mig omtyckt, saknad och speciell. Den får mig att leva på rosa små moln.