JohannaaBlom

Har kommit på att jag lever en stor del av mitt liv i min egna lilla värld. Kan vara när som helst, var som helst, så helt plötsligt är jag inne i min egna värld, stänger ute precis allt annat!
Märkte att jag gjorde detta under provet idag, och efter en stund "vaknade" jag upp ur det genom känslan av att någon tittade, eller mer stirrade, på mig. Det var min lärare, hon tittade på mig som om hon inte visste om jag försökte tänka ut saker till provet eller om jag vore dum.
Men vadå, är det inte fullt normalt att helt plötsligt gå in i sina egna tankar för en hundradels sekund, eller kanske mer för en minut i mitt fall, det är väl något alla gör ibland?
Vissa stunder funderar jag över varför jag lever så mycket i min värld och varför just jag är beroende av att skriva, även i vissa fall blir jag ledsen på mig själv för det, men innerst inne och oftast så vet jag att jag mår bra av det! 
Skulle nog helt enkelt inte klara av en dag utan att varken få skriva eller leva i mina egna tankar och min värld. 
För det är först när man är där som man kan bestämma precis hur man vill att livet ska vara. För man är ju egentligen kung över sitt egna liv och sina tankar, men det är bara i sina drömmar som man kan lyckas få alla medmänniskor att göra på rätt sätt mot mig och det jag själv vill uppnå. 
Ibland är det bara så skönt att kunna fly verkligheten för en sekund eller två, att få känna lyckan enda ner i tårna. 
För i min värld och i mina tankar är det jag som bestämmer, det är jag som är kung och det kan ingen någonsin ändra på!