*

Jag försöker prata och berätta hur det känns för mig, men du lyssnar inte. Så fort man säger något om det så går du, du låter mig inte förklara.
Jag tycker inte illa om dig för ditt val, jag har bara lite svårare att acceptera och gå vidare. Jag ville egentligen inte behövs skriva det här, men känns som detta är det enda stället du kanske tar åt dig från. 
Jag har tänkt hur jag ska kunna få prata med dig, tänkt tanken om att ringa, ta det på sms, msn eller till och med åka hem till dig. Men känns inte som du ens vill lyssna på mina ord. 
Jag har märkt att det inte spelar någon roll vad jag säger till dig, för du verkar ha bestämt dig och verkar vara lyckligare än någonsin just nu.
Det hade bara känts lite bra om du ville lägga en stund på att lyssna på mig och det jag har att säga. Jag tänker inte prata med dig för att "tvinga" dig att ta mig tillbaka, jag vill bara kunna släppa detta och gå vidare, på ett sätt som känns bra för mig. 
För du vet att jag älskade dig och att jag gjorde allt för dig. Och även om det kanske låter konstigt, så gör jag det fortfarande. Men jag vet att du inte gör det tillbaka, eller att du iaf inte tänker leva efter dina känslor i såna fall. Och jag klandrar dig inte för det, men som sagt, skulle vara skönt om du bara kunde lyssna på mig och mina ord en gång..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0