Den lilla tjejen med stora tankar
Vet att det varit lite dålig uppdatering och sådant de senaste dagarna. Ska jag vara helt ärlig så har uppdateringen bara följt min tid vid datorn, för har inte suttit mycket vid datorn alls den senaste tiden.
Eller visst i söndags satt jag ett tag, men då skrev jag ju även rätt många inlägg, men sen runt om den gången har jag inte varit så stor dataanvändare så därför inte heller så stor bloggskrivare.
Jag skriver ju egentligen min blogg mest för att kunna berätta för mig själv och de som vill veta vad som händer i mitt liv just nu. Jag använder den lite som en dagbok, för att må bra och för att kunna gå bakåt i tiden och se vad jag gjort i mitt liv osv. Men även om jag tänkt att den enbart ska användas just då jag själv känner för att skriva och berätta så har det inte riktigt blivit så.
Jag kan få lite skuldkänslor om jag suttit vid datorn men inte skrivit blogg. Det känns som att jag på något sätt sviker mina läsare, även om jag inte har speciellt många per dag alls. Men för mig är det inte viktigt att ha många läsare varje dag, utan för mig känns det viktigt att den som vill och bryr sig ska kunna läsa om mig och mitt liv. Jag vill inte att någon ska känna sig tvingad att läsa vad jag har att säga, jag vill att de ska veta för att de vill det själva.
Ibland funderar jag över vad jag tjänar på att skriva en blogg ist för att skriva en vanlig dagbok. Varför vill jag att vem som helst ska kunna läsa, varför håller jag inte mig och mitt liv inom mig själv och mina egna tankar?
Svaret på det är för att jag inte klarar av att hålla mina tankar inom mig. Sen dess att jag började skriva blogg, då menar jag när jag började skriva nästan varje dag och inte en gång var tredje månad, har jag släppt ut så mycket känslor och tankar. Det känns som om att något som var väldigt tungt att bära på har släppt från mig och mitt hjärta.
Jag älskar att skriva, tycker det är lättare att skriva än att prata. Därför skriver jag.
Jag gillar att få fram mina åsikter och tankar, men blir ofta osäker på dem när folk ger kritik. Därför skriver jag, då kan jag förklara precis hur jag tycker och tänker och vara säker på min sak även om folk börjar säga emot.
Jag gillar att synas, att synas på ett diskret sätt.
Får ofta höra "Du är den lilla tjejen med stora tankar". Då förstår jag varför jag skriver om mina tankar och mitt liv i en blogg. Varför jag skriver det på ett ställe där precis alla kan läsa. Det vore bara dumt av mig att hålla allt i en liten sluten bok. Jag vill ju faktiskt höras.
Eller visst i söndags satt jag ett tag, men då skrev jag ju även rätt många inlägg, men sen runt om den gången har jag inte varit så stor dataanvändare så därför inte heller så stor bloggskrivare.
Jag skriver ju egentligen min blogg mest för att kunna berätta för mig själv och de som vill veta vad som händer i mitt liv just nu. Jag använder den lite som en dagbok, för att må bra och för att kunna gå bakåt i tiden och se vad jag gjort i mitt liv osv. Men även om jag tänkt att den enbart ska användas just då jag själv känner för att skriva och berätta så har det inte riktigt blivit så.
Jag kan få lite skuldkänslor om jag suttit vid datorn men inte skrivit blogg. Det känns som att jag på något sätt sviker mina läsare, även om jag inte har speciellt många per dag alls. Men för mig är det inte viktigt att ha många läsare varje dag, utan för mig känns det viktigt att den som vill och bryr sig ska kunna läsa om mig och mitt liv. Jag vill inte att någon ska känna sig tvingad att läsa vad jag har att säga, jag vill att de ska veta för att de vill det själva.
Ibland funderar jag över vad jag tjänar på att skriva en blogg ist för att skriva en vanlig dagbok. Varför vill jag att vem som helst ska kunna läsa, varför håller jag inte mig och mitt liv inom mig själv och mina egna tankar?
Svaret på det är för att jag inte klarar av att hålla mina tankar inom mig. Sen dess att jag började skriva blogg, då menar jag när jag började skriva nästan varje dag och inte en gång var tredje månad, har jag släppt ut så mycket känslor och tankar. Det känns som om att något som var väldigt tungt att bära på har släppt från mig och mitt hjärta.
Jag älskar att skriva, tycker det är lättare att skriva än att prata. Därför skriver jag.
Jag gillar att få fram mina åsikter och tankar, men blir ofta osäker på dem när folk ger kritik. Därför skriver jag, då kan jag förklara precis hur jag tycker och tänker och vara säker på min sak även om folk börjar säga emot.
Jag gillar att synas, att synas på ett diskret sätt.
Får ofta höra "Du är den lilla tjejen med stora tankar". Då förstår jag varför jag skriver om mina tankar och mitt liv i en blogg. Varför jag skriver det på ett ställe där precis alla kan läsa. Det vore bara dumt av mig att hålla allt i en liten sluten bok. Jag vill ju faktiskt höras.
Kommentarer
Trackback
