Vila i frid
Dagen har fungerat precis som vanligt så känner inte att det finns jättemycket att skriva om den så hoppar över det idag faktiskt, vill ju inte tråka ut dig mer än du redan är helt i onödan, haha.
Så vill istället skriva att de verkar som att de har hittat den försvunna David idag. Ni vet den där killen som försvann den 5 februari utan att någon visste något alls..?
Ja i alla fall, vare sig du vet vem jag pratar om eller ej så har de nog hittat honom idag. I hamnen i Varberg.
Så hemskt egentligen. Är på en fest, försvinner helt spårlöst. Folk i hela landet blir engagerade och sorgsna även om de inte vet vem killen är. Det bildas olika grupper på facebook där folk hoppas han ska komma hem levande osv.
Sen hittas han död, i en hamn, nästan två månader efter sitt försvinnande.
Fast på något sätt känns det skönt. Inte skönt att han är död. Utan skönt att han har hittats. Hans familj och vänner behöver inte längre leta och hoppas. De kan istället börja sin fas att sörja. Aldrig kul att sörja. Men inte heller kul att ständigt leva i en förhoppning av någonting man innerst inne känner är fel. Och inte kul att ständigt leva i ett letande.
Och nu kommer alla frågor, varför hände det? Vem gjorde det mot honom, eller var det han själv?
Jag personligen kände inte den här David, skulle detta aldrig hänt skulle jag inte veta att han existerade och jag hade inte haft en endaste tanke på honom. Men nu känner man en sorts sorg. Inte över just honom kanske, utan kanske mer över själva händelsen. Man känner en sorg till hans familj, till hans vänner, ja till alla som var honom nära. Kämpa på och ge inte upp, han finns vid er sida.
Så vila i frid David Birgersson.
Så vill istället skriva att de verkar som att de har hittat den försvunna David idag. Ni vet den där killen som försvann den 5 februari utan att någon visste något alls..?
Ja i alla fall, vare sig du vet vem jag pratar om eller ej så har de nog hittat honom idag. I hamnen i Varberg.
Så hemskt egentligen. Är på en fest, försvinner helt spårlöst. Folk i hela landet blir engagerade och sorgsna även om de inte vet vem killen är. Det bildas olika grupper på facebook där folk hoppas han ska komma hem levande osv.
Sen hittas han död, i en hamn, nästan två månader efter sitt försvinnande.
Fast på något sätt känns det skönt. Inte skönt att han är död. Utan skönt att han har hittats. Hans familj och vänner behöver inte längre leta och hoppas. De kan istället börja sin fas att sörja. Aldrig kul att sörja. Men inte heller kul att ständigt leva i en förhoppning av någonting man innerst inne känner är fel. Och inte kul att ständigt leva i ett letande.
Och nu kommer alla frågor, varför hände det? Vem gjorde det mot honom, eller var det han själv?
Jag personligen kände inte den här David, skulle detta aldrig hänt skulle jag inte veta att han existerade och jag hade inte haft en endaste tanke på honom. Men nu känner man en sorts sorg. Inte över just honom kanske, utan kanske mer över själva händelsen. Man känner en sorg till hans familj, till hans vänner, ja till alla som var honom nära. Kämpa på och ge inte upp, han finns vid er sida.
Så vila i frid David Birgersson.
Kommentarer
Postat av: Mamma
Många tankar Johanna, fint skrivet. Älskar dej kram!
Postat av: stinis
håller med dig johannis, nu vet hans närmaste om var e han. i himmeln. så de slipper oroa sig över att någon tagit honom och även om de redan kanske trott att han var död så vet de och kan gå vidare.
Trackback
